Det här är inte nån jävla objektiv analysblogg. Det här är inte siffror, xG eller trötta jävla heatmaps. Det här är blod, svett, rullade mössor och svartgula drömmar. Det här är AIK sett genom ögonen på nån som stått på Norra sen Gud var liten och som fortfarande skriker på domarn i sömnen.
Här skrivs det när känslorna kokar över. När vi torskat mot jävla Mjällby och man vill elda upp hela Friends. När vi krossar dif och hela kroppen skakar av kärlek. När ekonomin är ett jävla haveri men man ändå tror på nån junior från Solna Sundbyberg Kombo FC.
Det här är för oss som vet att AIK inte är ett val. Det är en förbannelse. En välsignelse. En livsstil. Ett hjärta som bankar oregelbundet så fort nån nämner Bangura, Borges, Tjerna, Henok eller jävla Niklas Carlsson från 2002 som var kass men ändå ”en av oss”.
Bloggen är kaos. Den är full av ångest, kärlek, hat, skratt och hopp. Precis som att följa AIK.
Inget filter. Inget jävla lull-lull. Bara ren kärlek till det svartgula.
Välkommen in i mörkret.