Refflektioner om derbyt

Det började inte när dom sparka igång bollen
börja flera dar innan egentligen
luften i Solna var tung som ett gammalt täcke
folk gick runt med blicken som att dom redan var på Friends
35 tusen sen 38 sen snack om 40
allt handla om att visa vilka vi är när det smäller på riktigt

Men sen… tifot
herregud ganget
det skulle varit en smäll i ansiktet men det blev bara nån halvdöd puff
för platt för snällt som att nån glömde tända stubinen
färgerna rann bort i ljuset och det var bara sången som höll ihop skiten
Norra skrek så halsarna dog men bilden hängde inte med ljudet

Matchen själv var ingen jävla fotbollsfest
det var segt och nervigt som att båda lagen hade bly i skorna
vi hade lägen att sätta kniven men vi bara lät dom rinna bort
och domar aset stod där och blåste åt fel håll
straffen som aldrig kom
in i samma svarta bok som 99 o 2013 där allt skit redan står skrivet

Efteråt var känslan dubbelsidig
inte helt katastrof men inte heller den där blodiga triumfen man drömmer om
några såg guld där framme
andra såg bara sprickorna
men ingen lät råttorna ta över
inte på gräset och absolut inte på läktarn

Det var ett derby som kändes mer som kramp än explosion
och det brinner kvar nu flera dar efter
för vi vet att nästa gång
måste vi smälla högre
på planen och upp i himlen över den