Vet inte ens hur man börjar skriva om det här. Det är derby på söndag och det är fan som att hela jävla världen lutar snett åt vänster. Allting är skevt. Allting är på bristningsgränsen.
Har suttit inne på Gnagarforum i flera dagar nu, som nån jävla trasig spanare i ett krig. Allt jag ser där inne är folk som kokar. Det brinner i texterna. Ena sekunden vill folk rensa hela jävla truppen, andra sekunden skriver nån att Hove är Jesus i västtrafikväst. Och alla hatar Mjällby fast vi inte ens möter dom. Det är där vi är.
Och mitt i all röra – Kakoullis drog. Stack hem. Tillbaka till Cypern. Pang bara. Inget drama, han bara gled iväg. Som han gled förbi poängprotokollet i fem månader. Han var aldrig rätt för oss. Vi är inte semester. Vi är inte glass och fötterna på bollen. Vi är smärta, snor, hat. Det är AIK.
Så… nu är han borta. Fint. Då slipper vi diskutera det mer. Nu är det dags att fokusera på söndag. Och bror – det känns farligt nu. Inte på ett taktiskt sätt. Utan på det där ”vi har ingenting att förlora längre”-sättet.
JG är borta. Fint. Han har ändå haltat runt som en gammal tax i flera veckor. Fine. Han har haft fler känningar än vad jag har haft tinderdejter. Spela Hove längst fram Han ser ut som han nyss skolkat från matteprovet men har gjort fler viktiga mål än hela jävla difs anfallslinje. Han gör mål med låret eller huvudet eller knäskålen. Ge Ayari bollen och säg åt honom att springa tills nån dör. Låt Saletros slå inlägg tills dom spyr. Det behöver inte vara vackert, det behöver vara vi.
Derbyt är vår match. Det är vår jävla stund. När andra står och lägger upp stories om ”Stockholms stolthet” så kommer vi in med trasiga tröjor, blödande näsor och en vilja att dö för det här märket. Dom förstår inte vad det betyder. Dom förstår inte vad det här är.
Det handlar inte om poäng. Inte om form. Det handlar om att stå där, 49 tusen pers, och känna hur hela jävla Friends lutar åt Norra. Hur varje andetag luktar bengalrök, nervositet och aggression. Hur varje inkast är liv eller död.
Vi kommer inte spela bäst. Men vi kommer vara störst.
Vi kommer vara AIK. Och det räcker.
Vi vinner. För att vi inte har råd att inte vinna.
Vi vinner. För att dom andra aldrig fattade vad det här är.
Vi vinner. För att vi hatar mer än dom älskar.
Ses på läktarn. Jag kommer skrika mig sönder.
För Kakoullis skull. För Tjerna. För AIK.
Råsunda4life över och ut.
Skiten, Kärleken & Gnaget 