HELVETE va hände igår??!! Eller ja… i torsdags. DAN INNAN MIDSOMMAR. Jag har inte ens ORKAT skriva om’t förrän nu. Har legat som en blöt jävla disktrasa hela helgen, stirrat i väggen, grillat med noll känsel i kroppen, känt sill och sorg i samma tugga. Det där var inte bara ett nederlag – det var ett HELGERÅN mot min själ.
AIK – Sirius… eller va fan ska man ens kalla det? ”Sirius tog oss bakifrån på jävla plast”-matchen? Alltså jag spydde nästan i soffan, på riktigt. Det där va inte fotboll, det va tortyr live. VAD GÖR VI?!? VAD FAN HÄNDER MED GNAGET?!?
Besirovic… Dino… ALLTSÅ DU KAN INTE göra så. Röda jävla kortet som en jävla amatör i ett division 4-derby på grusplan. 40e minuten, BAM, godnatt. Vafan tror han? Att han e i UFC? Vi ligger redan och krälar och han går in som en jävla flodhäst med rabies. DET ÄR AIK, inte K1.
Och så Sirius… det jävla HEMTENTA-LAGET. Plast, laptopar, veganburgare och nån jävla medieteknik-student på topp. Dom ska INTE vinna över oss. DET SKA INTE HÄNDA. Men det hände. Och det gör så ont. Så jävla ont. Värre än när Borges sköt i eget mål mot Åtvidaberg. VÄRRE än när vi släppte två på övertid mot Kalmar. Fan alltså.
Saknade hjärta. Saknade ALLT. Inte ens dom där desperata sista 10 där man ändå ska se lite jävla LIV – nada. Som att spelarna glömt att det står AIK på tröjan. JJ hade aldrig accepterat. Tjerna hade spöat Dino i halvtid. Henok hade bytt ut sig själv och tagit över.
Och vi på läktarn, vi står där, vi sjunger, vi DÖR för det här. Och får det här tillbaka??
GÖR OM GÖR RÄTT, FÖR DET HÄR VAR FANEMIG FÖRNEDRING. Nästa match… vi kräver blod. Vi kräver revansch. Vi kräver AIK. Inte det här jävla plastiga ursäkt till försök.
SIRIUS?? VI FÖRLORAR MOT SIRIUS???
Jag ska spy nu. Tack för ingenting.
Skiten, Kärleken & Gnaget 